*
när hon la texten framför mig, kände jag ett sug i magen. jag övervägde tanken att lämna salen. men självförtroendet tog över. jag kan göra det här. dessutom, vad skulle de andra säga om jag gick. jag skulle inte orka berätta allt. tankarna for runt i huvudet. men jag satt kvar. efter första stycket var ögonen blanka. jag andades in genom näsan och ut genom munnen. jag ville klara det. på något sätt skummade jag igenom texten, oförstående för innehållet. när frågorna ställdes gissade jag så gott jag kunde. alla minnen hade återupplivats. de var som jag var där, för 7 år sedan, för 5 år sedan, som att jag i mitt förra liv. jag var inne i min egna bubbla. i bakgrunden hörde jag stolar skrapa emot golvet. som av vana rörde jag mig bort från klassrummet, in på toaletten. där orkade jag inte längre. tårarna rullade sakta ner för mina kinder. texten jag läste hade väckte alla mina minnen. all saknad jag bär inom mig varje dag.varjedag.
cancer är ett jävla helvete.
Kommentarer
Trackback
